Gungbräda

Idag fick Jack en kontroll inför tävlingen nästa helg. Jag har ju på sistone tyckt att han känts fantastisk i kroppen. Jag fick medhåll, om än att han är lite stel i länden, men det är inget som är låst längre.

Redan sist C var ute så pratade vi om att börja med samling. Jag kände mig lite orolig, jag hade ju inte full koll på tempot då, men det blev också upprinnelsen till alla de övergångar vi gjort på sistone. Varje övergång är ju lite samling. Nu i efterhand känns det bra, jag har liksom brutit ner det i lite mindre bitar att ta oss över först.

Eftersom han inte behövde någon behandling, så tog vi ett träningspass istället. 

Värmde upp med lite lösgörande på åker

Vingligt värre utan gjord, och Jack var stundtals lite ofokuserad eftersom han nu hade fullt synfält. Men när vi sen gick ut på vägarna för att jobba med samlingen så jobbade vi mer med ”långa tyglar”-teknik än ren tömkörning. Några tyglar äger jag visst inte, så blev lite knöligt med långa tömmar :P

Först och främst låg fokus på att få Jack att lägga över vikten bakåt. Jag skulle föreställa mig en gungbräda. C fick visa, och efter en liten stund kunde jag se vad hon menade. Sen fick han inte gå iväg när hon bad honom komma fram, utan lugn och sansat röra sig framåt i bakvikt. Inte helt lätt och Jack försökte gärna fuska med att tvära. Men så plötsligt såg jag det, hur bäckenet lutade sig bakåt!

Sen fick jag ta över tömmarna och kände mig helt vilsen. Hur gjorde hon egentligen? Men jag blev guidad genom övningen och fick känna känslan av att han bara lägger bak vikten. Sen pass på att han inte går iväg. Jag trodde nog att han skulle vara tung i handen och vilja gå ifrån mig. Men inte farligt alls, och när det hände så skulle jag ställa honom lite mer mot mig igen och lyfta honom lite fram för att få bak vikten igen. Inte ens när vi försökte oss på traven så drog han i mig! Inte tryckte han in näsan heller! Tvärade, javisst, och tryckte ut bogen ibland, men det ska vi jobba vidare med. Sen gäller det i vanlig ordning att jag inte blir stum i handen. 

För mig var det en stor grej att faktiskt märka hur han ändrade sig i kroppen i de olika momenten. Det gör så mycket för vår egna träning hemmavid. Nu känner jag mig sugen på att träna vidare :D