Kuskhälsa

Det är inte bara Jack som måste vara fit-for-fight. Igår var jag själv hos sjukgymnasten för att få lite hjälp med min axel.

Sista oktober föll jag illa och landade på vänster axel. Tuff hästtjej som man är bet man ihop, men när jag efter tre veckor, efter en lång dag inte orkade med vikten utav min egen arm, och inte längre kunde sova bekvämt på varken ena eller andra sidan, så tog jag mig i kragen och gick till läkaren. 

Standard ordination med 3 värktabletter dagligen i 10 dar. Livet blev iaf uthärdligt. Sedan tabletterna tog slut så har jag passat mig noga för att använda axeln mer än nödvändigt, vilket istället gett mig ont i skulderblad och nacke. Axeln har dock blivit bättre :P

Fick tillslut tummen ur och gick till sjukgymnasten. Fick massa frågor, gör det ont här? Här? här? Så svårt att svara på när man är drillad till att inte känna efter. Men slutsatsen blev iaf att det är musklerna som tagit största smällen, och att ledkapseln dragit ihop sig. Det var nästan pinsamt när man upptäckte hur orörlig man var! 

Så nu har jag ett antal rörlighetsövningar som jag ska göra två gånger om dagen. Just idag roar jag mig med några av dem på tåget ner till Malmö. 

Ni ser väl hur koncentrerad jag är på att dra axlarna ända upp till öronen! Pff, dom är ju inte ens i närheten :P

Huvudlös 

Två tömkörda hästar på morgonkvisten. Men nu är det så mörkt även på morgonen att det blev stressigt att hinna med.

Det är verkligen två olika hästar att jobba med. Rita går gärna och stretar emot lite i handen, medan Jack hellre knäpper av.

Rita får lite extra stöd genom den nya tömsättningen. Jag är ju tveksam, men lovat mig själv att ge det en veckas försök, träning 4 nu, och jag känner mig fortfarande tveksam. Halvägs in i rundan flyttade vi tillbaka till normalläge. Försökte ändå fokusera på att hon skulle gå fram till handen, inte att jag tar tillbaka henne, och tycker mig hitta ett lagom läge. Länger jag tömmen så följer hon snällt framåt nedåt. Sen att hon går lätt vänsterställd hela tiden retar gallfeber på mig, men jag försökte verkligen att inte göra för mycket.


Det var lite knepigt att avgöra vem som var vem på bilderna sen, de är ju båda huvudlösa :P
Bara för att testa så satte jag tömmen likadant på Jack. Men vi kom inte mer än ett par hundra meter innan jag insåg att det var inte för honom. Han är ju superkänslig för sidvärtshjälper och detta blev alldeles för mycket. Resten av rundan låg hela fokuset, även här, på att få honom att gå fram till bettet och inte släppa kontakten. Vi tappade den då och då, hittade inte riktigt dragläget och kunde inte få honom att följa tömmen framåt nedåt. Bara korta ögonblick sänkte han näsan till backen. Jag behöver vara yberförsiktig med hjälperna till honom, ber jag för mycket om böjning, så släpper han mig. Sen att jag ber fast jag inte behöver, det får jag ge mig själv smäll på fingrarna för. Han är så känslig sidvärts!

Att gå in 

”Mina hästar vill komma in på kvällen”  Det är ett argument man hör ofta tycker jag, från personer som tar in sina hästar bara för att det blivit mörkt.

Här går hästarna in mellan 20 och 22 lite beroende på omständigheter. Daisy står nästan alltid och väntar vid grinden. Jack och Rita får man leta efter, men oftast är det bara att försöka sätta kurs mot höbalen.

Senaste dagarna har även de kommit när jag ropar. Så de vill plötsligt gå in om kvällarna? Nä, de vill komma in och få mat! Jack har börjat få lite extra mineraler om kvällarna, och Rita känner sig utanför så hon får ett äpple till kvällsmaten.

Tänk så lite som påverkar viljan att gå in! 

Fröken Rimfrost

Inga underverk 

Det kändes fantastiskt att få lägga på selen på Jack igen! Han själv var duktigt otålig, men jag tror nog det mest berodde på att han inte fick komma ut i hagen.

Vi tog ett kort joggingpass med mycket skritt, tre varv på slingan blev det. Försökte att inte tänka för mycket, utan bara känna efter. Inte göra så mycket, bara se hur det ser ut när han jobbar.

Första varvet skrittade vi, försökte få en kontakt med honom men så fort jag försökte så bara knäckte han av i nacken. 

Struntade i det och provade lite trav. Nu gjorde vi ju inte en massa övergångar, men de vi gjorde skedde utan hopp och studs, även om huvudet for upp i luften. Hade ju velat förbereda lite bättre i skritten. Rumpa och rygg förblev still, tills vi kom till en uppförsbacke. Då minsann hände det grejer!

Sen försvann det igen, och vi var tillbaka i samma gamla träsk. Antingen hade jag massor i handen, det gick en jäkla fart, men ryggen var aktiv. Försökte jag få tillbaka honom så kom han väldigt mycket tillbaka och all ryggverksamhet försvann.

Plötsligt verkade det som att Jack insåg att han kunde använda ryggen även på platt mark. Det gick fortfarande med mycket i handen, och rätt så fort, men om jag kämpade med halvhalterna så kunde jag få ner tempot, utan att han släppte ryggen. 

På något vis hade man ju hoppats på att det skulle skett underverk och att han hade varit som en dröm att köra, men detta är ju mer realistiskt och nu gäller det att vi gräver ner oss i att försöka hitta vad för träning som kan passa oss. 

Vägar… 

Lite jogging för Rita i lördags. Ett gäng varv på slingan. Passade på att träna lite enligt den nya principen. Men i vanlig ordning kan jag inte göra precis som jag blir tillsagd, utan jag har hittat på min egen variant av det. För det funkar ju så bra för mig att gå min egen väg ^^

Vi skippade att hålla sådan hiskelig fart, och satsade mer på att få igång rumpan och hålla mig själv lugn i händerna. Tyckte resultat blev helt okej, men jag kan inte låta bli att undra om inte genvägar ändå blir senvägar… 

Damma av 

Så har vi dammat av Jack. En första tömkörningstur. Bara ett varv på slingan, rakt fram utan några krav. 

Den där evigt höga nacken, den är ju vacker, men inte särskilt praktisk

Nya vyer för Jack, men i vanlig ordning bryr han sig inte nämnvärt. Imorgon tar vi en tur med vagnen! 

Förbättring

Ny omgång med akupunktur igår. Jag har ju inte kört Jack något mellan behandlingarna, men ändå upplevt honom piggare. Det syns framförallt skillnad på hur han bär sin svans.

Hon kände också skillnad, inte alls lika låst, men ömt lite här och där. Denna gången tog det bara knappt 2h, jämfört med dryga 3h sist.

Nu ser jag framemot att få sätta igång honom lite försiktigt i helgen :D

Glad ponni!

the Horse World of Carro

Hört och hänt i hästvärlden

Blogg

När du vilar tränar dina konkurrenter

Ponnymamman

När du vilar tränar dina konkurrenter

ridfroken blog

När du vilar tränar dina konkurrenter

Divorce your horse

När du vilar tränar dina konkurrenter

Team Racking

När du vilar tränar dina konkurrenter

Johan Dengg

När du vilar tränar dina konkurrenter

LindaWigren blog

När du vilar tränar dina konkurrenter

Emmashastar blog

När du vilar tränar dina konkurrenter

teamcurious

När du vilar tränar dina konkurrenter

%d bloggare gillar detta: