Suck 

Fit for fight? Tydligen inte!

Lördagmorgon, solen skiner och jag skulle köra Jack igen för första gången på länge.

Han är sitt vanliga busiga jag, borstar och donar. Sen när jag kommer till sista hoven att kraftsa, benet känns alldeles konstigt. 

Det är knappt man ser det vid en första anblick, men benet var svullet från hoven upp till under knäet. Liiite värme kunde jag känna också. Men kunde inte hitta något sår någonstans! 

I de här situationerna känner jag mig värdelös. Jag har minimal erfarenhet av skador. Men den lilla jag har sa mig att linda benen och avvakta. Longerade honom också för att kolla om hälta (det tänkte jag dock inte på förrän efter jag lindat) men såg ingen markering i varken skritt eller trav i något av varven.

Första tanken var förstås om det hänt något vid skoningen. Har ju hört talas om sömtryck, men efter en googling^^ så verkade det inte stämma. Lutar mer åt att han kan ha vrickat sig.
Hoppas hoppas det inte är något allvarligt! 

ManiPedi 

Det har varit lite SPA-vecka för hästarna. Båda har blivit frisserade, fått öron och skägg klippta. Skulle behöva göra något åt Jacks man, och Rita skulle behöva ett bad. 

Sen for Jack och jag till tandläkaren i onsdagskväll. Det var well over due, och det är därför han knappt figurerat alls här på bloggen senaste veckorna. Halvhalterna slutade plötsligt fungera, och jag hade mina misstankar. 

Han var lite vass, men inga hakar eller konstigheter. Rak och fin i bettet och jag behövde inte ha dåligt samvete för att det dröjt ett par månader extra, en gång om året räckte gott. Skönt! 

Dessutom ställde tandläkaren en diagnos på bilen åt mig. Så efter att ha fått en skvätt styrservoolja så har den nu slutat gnälla :D

Sen på torsdagen så var det dags för dem att bli fina om fötterna. Båda två hade slitit rejält på sina skor. Rita vill jag minnas fick nya förra skoperioden, men det fanns inte mycket kvar för att återanvända dem en gång till. Hon är ju så rolig att köra, så då nöter vi lite skor :)

Nu är vi då fit for fight igen! Får vi se om jag kan lyckas klämma in lite träning i mitt pendlande liv. För Jack stundar tävling i slutet av september! 

Kallt och mörkt 

Det har varit underbart väder i veckan och i tisdags så tog jag med Rita på en skritttur. Men vad kallt det blev när solen försvann, och vad snabbt den försvann! 
Tyckte Rita var lite konstig när jag tog in henne. Kunde inte se något med blotta ögat, men drog jag handen över rumpan så kändes en svag svag skakning. Märktes än tydligare när jag kratsade bakhovarna. Hon har ju varit frusen förr, men idag hade det varit fint väder och inget regn. 

Hon rullade sig precis innan jag tog in henne, och det inte på deras vanliga plats utan precis jämte ett av badkaren de får mat i. Så nära att hon var emot det med låret. Tankarna gick en sväng åt kolik, eller typ en lårkaka. 

Men hon visade inga andra tecken, och jag konstaterade att oavsett om hon fryser eller har ont i magen så kunde en skritttur bara göra henne gott.

Satt på helspänn och tolkade alla hennes signaler. Väntade på en frustning eller en fis. I övrigt var det en rask men taktfast skritt utan en massa taktinslag.

Vi kom bort och halvvägs hem när Rita frustade till, hundra meter senare kom en fis, och senare även en bajs. Skönt att få veta att magen funkade :)

Hemma igen sen var skakningarna borta, och hon var varm i pälsen. För säkerhetsskull så fick hon täcke på sig över natten. Tror aldrig jag har behövt täcka i augusti förut!

Det hann bli rejält mörkt under vår tur, borde haft lite mer reflexer, tur jag iaf har varseljacka när vi är ute och kör! Blir nog till att ta fram körförklädet snart igen också. 

Pass nr 2

Det senare passet bestod i princip av samma sak som det på morgonen. Böja och aktivera.

Redo för träning! 

Men vi spände bågen lite då vi bl a jobbade med att minska och öka volterna. Jag som inte tyckt att hon riktigt fixat 20m volter, utan mer kört 30-40m. Nu körde vi 12 m! Hon föll lite in, men jag klarade liksom av att ”dölja” det. 

Sen varvade vi med lite raksträckor också, så vi inte helt glömmer bort hur man gör det. Plus att det ger mig ytterligare ett tillfälle att hitta in i böjningen igen, det är där den stora svårigheten ligger just nu. 

Sen avslutade vi med lite galopp igen. Åter igen bara med fokus att kunna hålla galoppen på en volt (stooor sådan). När jag kände att vi lyckats i båda varven så tackade vi för oss.

Återigen en svettig Rita. Framförallt om rumpan, vilket är ett bra tecken. Men även små svettdroppar på mulen. Så söt!

Pass nr 1

Dåså, lite summeringar från helgens träningspass. 

Jag tog ut Rita rätt tidigt för att hon skulle hinna lugna ner sig. Men hon var redan lugn. Det var inte alls lika stimmigt som sist när Jack var med också.

Vi skrittade runt på anläggningen och försökte hitta jämnaste ytan att köra på. Den vanliga var full med bilspår. Det fick tillslut bli gräsbanan, men det kändes lite lurigt utan broddar.
Vad gjorde vi då? Berättade förstås om våra framsteg :) Att jag nu börjat jobba på böjningen. Det var också det vi fokuserade på, efter att ha kontrollerat att hon kunde följa spår. 

Hon faller lite in i volterna, speciellt till vänster, för jag får inte alltid effekt för högertömmen. Man samtidigt så lyckades vi faktiskt få henne mjuk i högertömmen när den var inner!

Det som fokus låg på var att hitta aktiviteten. Dvs få henne att gå fram till handen, utan att hon ökar. Det är jobbigt, och svårt för mig, för minsta lilla jag blir hängande i handen, så knäpper hon av i nacken. Däremot svarar hon bra på halvhalterna så jag behöver verkligen inte bli hängande.

Det visade sig främst i svängarna, jobbigt att sätta in bakbenet under sig. Så det gällde för mig att vara beredd. Vi gjorde mycket åttvolter och inför varje sväng fick jag inte glömma halvhalten, hitta stödet på nya yttern, krama på innern och samtidigt driva på bakifrån. Ibland även hjälpa till med pisken. Det är lite att tänka på!

Sen ville jag galoppera. Främst för att jag ville ha tränarens hjälp ”första gången”. Visst har vi galopperat förut, men inte under dressyrliknande former. Men vågade inte galoppera på gräset, så vi gick ner till den hoppiga parkeringen. 

Det blev lite springiga fattningar, och någon gång blev det fel, men det gjorde inte så mycket. Det handlade bara om att guida henne till att hitta balansen. Hon gick mest utåtställd och i en jäkla fart, så tränaren fick jobba lite bak på vagnen :P

När vi kunde hålla galoppen någorlunda så avslutade vi :)

Inte så farligt svettig ändå :)

Guldstjärnor 

Fem guldstjärnor till Rita i helgen! En för varje lastning och en för varje träningspass!

Jag var rätt nervös inför att åka iväg. Har visserligen funkat toppen att lasta på sistone, men då har Jack alltid varit med. Nu skulle vi ut och åka själva. 

Åka hemifrån var inga problem, men jag fasade för att hon skulle tröttna på allt ut och in i transporten som blir under en träningsdag. Lite bråttom att komma ut när vi anlänt, men inte så det blev farligt.

Lugn och fin tjej som verkade tycka om att hon fick all uppmärksamhet. Även om hon inte visar det på bild :P
In i transporten igen mellan passen och hon knatade in och käkade sina små godisar, och när hon skulle ut några timmar senare så stod hon snällt kvar till lämmen var nere.

Skulle hon sen vilja gå in ytterligare en gång efter sista träningspasset? Förberedde med godisar, Rita knatar in, men bryr sig inte ens om godisarna, men det är bara för mig att fälla upp!

Det känns så härligt att hon verkar ta släpåkningen med så mycket ro numera! Mission accompliced! 

Dagens enda minus var att hon inte ville dricka något på hela dagen, men bäljade glatt i sig när vi kommit hem :)

Träningspassen kommer mer detaljer om så småningom. 

Blöt och missnöjd 

Sitter på tåget och tar tillfället i akt att blogga ikapp lite. Det har faktiskt hunnit bli en del häst senaste veckan :)

I torsdags tog jag det tidiga tåget hem för att hinna köra Rita en sväng. Typiskt nog tyckte vädret det var lämpligt att regna bara för det! Jag ville testa henne i giggen för att se om jag kunde ta den vagnen till träningen. 

Det blev vår kortaste skogsrunda. Rita var väldigt ivrig. Skritt, skritt, skritt, takt, takt, NEJ. Så höll det på hela tiden vi skulle skritta. Där får jag för att jag slarvat med våra skrittpass!
När vi sedan försökte ställa och böja så hade jag gamla stela Rita framför vagn, med noll respons i högertömmen. Man tror inte att vagnen påverkar så mycket, men i detta skedet gör det uppenbarligen det. Så det blev till att rulla upp med maran till Vetlanda på fredagkvällen.

På vägen hem från vår skogstur tröttnade jag på att Rita inte kunde skritta på långa tömmar. Suck. Tillslut blev vi stående på skogsvägen, lite på tvären efter att hon konstrat lite. Där stod vi nog i 10 minuter. Jag vet inte riktigt om det fick önskad effekt, eller vad jag egentligen hoppades få ut av det, men tillslut skrittade vi med handbromsen i sista biten hem. Förödande för hennes nu utvecklade skritt. 
Blöt och missnöjd kom jag tillslut hem, men tröstade mig med att vi skulle få experthjälp till helgen :)

the Horse World of Carro

Hört och hänt i hästvärlden

Blogg

När du vilar tränar dina konkurrenter

Ponnymamman

När du vilar tränar dina konkurrenter

ridfroken blog

När du vilar tränar dina konkurrenter

Divorce your horse

När du vilar tränar dina konkurrenter

Team Racking

När du vilar tränar dina konkurrenter

Johan Dengg

När du vilar tränar dina konkurrenter

LindaWigren blog

När du vilar tränar dina konkurrenter

Emmashastar blog

När du vilar tränar dina konkurrenter

teamcurious

När du vilar tränar dina konkurrenter

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: