Fotografier från Tjolöholm 

Lycka när en duktig fotograf är på tävling! Det är inte ofta jag får bilder eller film när jag tävlar, denna gången fick jag båda! Vilken lyx! Fantastiska bilder dessutom! 

Foton: Cristian Stoltz 


Tandis 

Direkt från C åkte vi vidare mot tandläkaren. Det var dels snart dags, men så har jag funderat en del på det här med att jag inte får effekt för vänstertömmen. Att utesluta att det är något som kärvar i munnen var första steget.

Jag märkte speciellt när vi var ute och tömkörde i torsdags att han bara skummade på högersidan. Tandläkaren kunde dock inte se några tydliga ojämnheter mellan sidorna. Men tänderna var något vassa och hade tendenser till hakar. De främre käktänderna var något högre än de längre bak. Men inga skador i slemhinnorna förutom ett litet bitmärke (som inte gått hål) längst bak.

Jack såg lätt förtvivlad ut med munstegen på och verktyget i munnen. Han tittade så hjärtskärande på mig, men det märktes tydligt hur mycket lugnare han blev när jag kom och höll om honom. Återigen fascineras jag av att de står ut med allt vi hittar på med dem! Älskade vän! 

Nu blir det lite vila, förhoppningsvis hinner han smälta en del innan vi tar nya tag igen :)

Piaff 

Tidig söndagmorgon lastade jag återigen Jack. Han börjar vänja sig vid nya transporten nu och knatar rätt in. Skönt! 

Det kändes helknas att knappt ha något med sig, plattan fram var tom, och sadelkammaren nästa likaså. Att dessutom vara framme efter 15 min, Jack fattade inget, han hade ju inte hunnit äta upp frukosten!

Hemma hos C blev det ett nytt försök med långa tyglar. Men vi fick börja med att nästan på bara stå still. Jacks fokus var all-over-the-place. C visade och förklarade i detalj hur hon gjorde. Jack fick lära sig att allt inte var svart eller vitt, utan man kan göra små rörelser.

Det känns så bra att Jack får en möjlighet att lära sig utan att jag krabbar till det, och det är nyttigt för mig att se hur det faktiskt ska se ut! ”- Han kommer ha så lätt för piaff” Jösses, jag som tycker det är svååååårt att bara få lite samling.

I vanlig ordning hänger det på mig. För sedan fick jag tömmarna i handen. Första uppgiften var att få Jack att fokusera på mig. In helt enkelt, och det märktes att Jack inte riktigt har respekt för mig. Vill gärna trycka mot mig eller hänga huvudet i handen på mig. Först efter fokuset kommer nästa steg, att lägga bak vikten. Inte helt lätt då han gärna backar istället. Jag tror vi kommer lägga en del tid på det här framöver.

Sen kommer då samlingen. Utan att springa iväg ska han gå fram, fast han behåller vikten bak. Det syns så tydligt när C gör det hur han vinklar rumpan. Själv har jag fullt sjå att hålla koll på vad jag pysslar med, och att försöka snegla bakåt samtidigt, då glömmer jag bort mig. Istället fick jag fokusera på att han skulle gå själv. Han vill gärna hänga i bettet, han hänger gärna upp bogen på mig. Med Cs små uppmaningar så kunde vi stundtals ta oss till rätt läge, men ofta är jag något efter i mina hjälper. En riktig ögonöppnare blev att om jag rätar upp mig och lägger bak vikten då gjorde Jack också det! Nu gäller det att traggla!

Tack C för bilden! :D

Kontroll 

Så var det dags för lite banbyggning igen. Denna gången fick jag dessutom känna på hindren både som kusk och som groom. 

Först ut var Jack. Planen var att ta det stilla roligt och köra dressyr i hindren. Inte bara ösa på utan ge mig tid att tänka efter hur jag egentligen kör.

Tänket med att gå in med galopp fanns kvar från helgen, för att få ett bättre stöd. Vi tog lite galopp på slingan först och den visade sig vara balanserad och lugn.

Jack var med mig och stödet på högern som vi jobbat på i veckan satt bättre. Ibland blev han lite väl exalterad, men det gick att få tillbaka honom. Inte som vanligt, att det gick fortare och fortare. 

Däremot var han lätt hysterisk mellan hindren. Nu hade vi ju ingen sträcktid att förhålla oss till, så vi kunde skritta lugnt. Men så fort jag försökte gå upp i trav så hoppade och studsade han och ville hellre galoppera. Det är visserligen kul att han tycker det är roligt!

Sen bytte vi plats och jag fick göra mitt bästa för att lotsa L genom hindren. Men det var en dum banbyggare till att gömma portarna :P Mycket lärorikt måste jag säga. Fick känna på krafterna bak på vagnen också, hur mycket det kan luta och vad som krävs för att hålla den på rätt köl. Riktigt kul var det! 

Tjolöholm 2017.06.11 – Maraton

Äntligen blev det tjooo i Tjolöholm!

Söndag och maraton väntade. Blött förstås, väldigt blött. Många valde att avstå, och jag blev själv orolig efter att ha gått hindren första gången. Men efter dressyren och precisionen kändes Jack ändå väldigt fräsch. Jag som var orolig över hans kondition, men det var tydligen obefogat. Fick lite tips från min mentor också, lugnade nerverna något.

Ändå var klumpen i magen tillbaka när vi gick hindren en sista gång och jag ville åter igen helst bara åka hem. Men det är jag glad att jag inte gjorde, för äntligen blev det kul att tävla igen!

H1. Vi är inte riktigt synkade när vi kommer till första hindret. Vinglade hit, vinglade dit, körde in i en stolpe. Men det tog sig, och när vi gav oss utåt i galopp blev det genast stabilare.

H2. Nästa hinder körde vi in i galopp. Ännu är han klok nog att bryta av till trav när det blir för svängigt. Men efter galoppen var stödet mycket jämnare och jag fick till vägarna ungefär som jag hade tänkt mig.

H3. Nu blev det riktigt roligt att köra häst! Vårt första riktiga vattenhinder. Vi har övat några gånger, men på tävling har vi inte kört vattenhinder förr. Jack var något tveksam men lättövertalad. Andra gången vi skulle i vattnet var försökte han med större undanmanövrar, men jag lyckades parera. Tredje och fjärde gången fanns där ingen tvekan alls :) Det var ren eufori att galoppera ut med vattnet skvättande runt oss! Funktionärerna i hinder fyra (som låg precis utanför) såg väldigt glada ut när vi dök ut ifrån skogen, måste hörts lång väg hur kul vi tyckte det var :D Det bästa av allt är att vi fastnade på film! Många gånger om och om har jag tittat på filmen, och den där härliga känslan kommer tillbaka som ett brev på posten!


En lite vända ut i skogen sen tog vi oss an hinder 4. Trodde jag skulle missa första svängen, men vi kom runt. Sen var Jack väldigt tveksam över att vi skulle genom den trånga passagen och upp för en brant backe. Lite vingligt, men det gick. Lika så vart det lite vingligt från D till E, men det gick det med.

H5. Så var vi inne i träsket igen. Värsta hindret på förhand. Tyckte jag hade hittat en riktigt bra väg, och kanske hade den funkat i annat underlag, men vi bara gled rakt förbi A. Nu gällde det att vara snabbtänkt! Första tanken höll på att ta oss genom F, men lyckades tänka om. Höll på att glida förbi A igen! På något vis tog vi B och C, men lyckades inte ta den sväng jag tänkt till D. Nu virrade jag till det ordentligt, trodde jag kom på fel sida ett cementrör, kom inte igenom på den sida jag trodde jag skulle köra. Svänger om och kör igenom, samtidigt som jag ser att porten var ju på den sidan jag inte trodde det var! En sväng om till och äntligen kom vi igenom. Tråcklade oss till E och äntligen blev en sväng som den skulle på väg till F.

Tid tog det och genast låg vi efter på sträcktiden, och stackars Jack behövde plöja genom leran. Han ville helst galoppera genom leran ändå, så då fick han göra det.

H6. Bara sista hindret kvar! Jack kämpade på, och vi kom runt på alla svängar där vi tänkt, utom sista, där fick vi gå runt en längre sväng.

Sista biten in i mål. Jack kändes väl något tagen, men travade på sista 300m. Upp på den något torrare precisionsbanan och in i mål! Yay! L hoppade av för att blippa, och Jack skrittade på med lätta steg igen.

Det hade varit lätt att gräma sig över att vi villade bort oss i 5an, hade vi hållt tungan rätt i mun så hade vi nog knipit en placering. Men faktiskt så känner jag mig mest bara glad över att det var så roligt att köra! :D

Tjolöholm 2017.06.10 – Precision

Minns jag inte mycket från dressyren så minns jag ännu mindre från precisionen. Även här var jag uppe tidigt och gick banan, tog ut siktpunkter och tog noter. Inte helt lätt när banan ligger ute på ett fält :P Sen ytterligare en vända precis innan de stängde banan inför start.

Jag försökte ta ett par koner under uppvärmningen, men det var redan ett väl uppkört spår och Jack taggade till något fruktansvärt! Inne på banan var det betydligt torrare, och de första två konerna kändes bra. Tittade långt fram genom 3an, men vände ändå för tidigt efteråt. Där ifrån är det mest en dimma. Vi tog med oss så många bollar! Alla med vänsterhjulet. Jag fick kämpa för att hålla honom tempot under kontroll samtidigt som jag inte fick någon jämn kontakt på tömmarna. Bara från 9 till 10, som var lite lätt uppför, så kände jag att jag hade kontroll. Ett fåtal konpar tog vi i galopp och det var mycket stabilare! Men vi är inte där än att hålla tempot i galoppen, korta sträckor, ja, men inte hela banor.

27 straff! Snacka om bottennapp! Jag lät besvikelsen rinna över och några tårar rullade, men efter någon minut eller två så kunde jag faktiskt lägga det bakom mig. Ett litet framsteg att glädjas över.

Tjolöholm 2017.06.10 – Dressyr

När man kört LB eller LA så kan man ofta stöka av dressyren och precisionen på förmiddagen och sedan ägna resten åt att gå hinder. Men nu debuterade vi MSV och hela upplägget blev lite omkastat. Dressyrstart 15.10. Det hann bli en rejäl klump i magen innan vi var i vagn, och stundtals så ville jag helst bara åka hem.


Jack laddade med att äta gräs! Han uppskattade det oslagna fältet som var dagparkering. Vi andra inte fullt så mycket. 

Men redan 07.30 var jag på dressyrbanan för att gå mitt program och sätta vägarna. Mycket nyttigt och vi fick beröm i protokollet för ”pene” vägar och bra hörnpasseringar, så välspenderad tid. I övrigt var det väl inte mycket att hänga i julgranen, men inga bottennapp direkt heller. Rätt okej ändå med tanke på förhållandena.
Det hade kommit en hel del regn så dressyrbanan var rejält sumpig. Tyckte ändå att det framkörningen gick okej, men så fort jag försökte samla (eller snarare korta) så bröt han av och tyckte det blev för jobbigt. Försökte att inte trötta ut honom så höll framkörningen kort, vi skrittade på gruset och sen kikade vi på ekipagen innan. Plötsligt insåg jag, enhandsfattningen! Den hade jag ju glömt prova! Så iväg och göra några slarviga enhandsfattningar, vi lyckades iaf svänga även om det inte blev riktigt där jag ville. Inte bra för mitt mentala tillstånd, och även om jag försökte hitta tillbaka till den lugna stabila känslan så gick det inte riktigt.

Men in vi gick, och ska jag vara ärlig så minns jag inte mycket av programmet. Jag vet att jag hamnade lite jämte medellinjen i inkörningen och jag minns att Jack hoppade och skuttade över lerpölarna. Jag minns att jag fick kämpa med ställningen till vänster, och att jag tänkte att ”det där dolde jag nog rätt okej”. Jag minns också att jag fick applåder när vi gick ut från banan och det värmde i mitt hjärta <3

Straffen var rättvisa utefter förutsättningarna. Mycket hopp och studs drar ju ner på många punkter. En kort stund kände jag mig besviken över dem, men sedan mest likgiltig. Så här i efterhand känns det inte helt dumt, vi var 6 straff från vinnaren, och alla låg på betydligt högre straff än vad vi är vana vid. För en gång skull var det bra att jämföra sig lite med de andra. En delad 5e plats blev det ändå.

the Horse World of Carro

Hört och hänt i hästvärlden

Blogg

När du vilar tränar dina konkurrenter

Ponnymamman

När du vilar tränar dina konkurrenter

#ridfroken blog

När du vilar tränar dina konkurrenter

Divorce your horse

När du vilar tränar dina konkurrenter

Team Racking

När du vilar tränar dina konkurrenter

Johan Dengg

När du vilar tränar dina konkurrenter

LindaWigren blog

När du vilar tränar dina konkurrenter

Emmashastar blog

När du vilar tränar dina konkurrenter

teamcurious

När du vilar tränar dina konkurrenter

%d bloggare gillar detta: